Jobbigt liv...

Alla mår vi dåligt i livet. Vissa mer än andra, vissa en längre tid, vissa bara en vecka.
Vi frågar oss själva varför? Varför vi mår dåligt... Ibland vill man bara dö! Kanske man har varit så arg och deprimerad så länge att man inte ens minns varför allt började, det kommer bara nya saker hela tiden. Och det blir ibland bara värre och värre. Och plötsligt så hittar men nått att va glad över, ibland så blir man bra igen, ibland fallar man tilbaka. Det är inte ovanligt att människor mår dåligt, speciellt inte i tonåren, det är otroligt många som mår förjävligt, vissa tar till och med självmord. Om jag ska va ärlig tycker jag att ta självmord är lite egoistiskt på ett sätt! Tänk så här... Du mår skit, du vill inte leva, du tar ditt liv. Då tänkte du inte på alla andra, alla som älskar dig alla som skulle gråta i år för just du dog. Till och med någon som kanske inte kan leva utan dig, som också tar livet av sig.
Jag menar inget illa, men även fast man tror att ingen älskar än, så finns det minns 50 perssoner som ÄLSKAR än, och det är tillräkligt med 2 personer som älskar än för att man ska stanna kvar på jorden. Alla mår vi olika på grund av olika saker. Livet är inte lätt. Men det är inte så svårt. För om det va det, då skulle folk ta livet av sig för ofta, det skulle inte funka.
Ibland säger vissa till nån som mår dåligt... Ta dig i kragen, imorgon är det en ny dag. Jaa so what, det är inte så jävla änkelt! Men att löser sig tillslut som man kämpar, kämpar som fan, tillslut mår man inte dåligt pg.a allt skit utan att man kämpar för att mår bra, när man märker det, då stannar man, tänker efter... vilar. 
Jag kan säga att jag själv mår inte bäst, sämer än förut. Jag är så jävla förbannad, och så äckligt arg. Och ärlgt talat, så vet jag inte riktigt varför det blev så, det finns så mycket att va arg på så jag vet inte vart jag ska tavägen!
Den bästa hjälpen är en nära vän, en riktigt nära vän!

Ibland förstår jag inte...?

Varför käns det som om jag är den enda mogna i familjen? Jag menar, min bror beter sig om om han vore 8år fortfarande, men dte är väll inte något ovandligt.. men mina föräldrar, när dem bråkar eller "diskuterar" som dem vill kalla det, så låter det som två ungdommar som bara kommer med nya saker att säga hela tiden. Det börjar med något litet som slutar med att dme kallar varandra "dumma i huvet" osv. Skriker som fan och slutar aldrig.
När jag som är sjukt trött på det här bryter och säger att dem beter sig som småbarn och säger åt dem att va tysta, och att dme ska gå in i varsitt rum osv, så gör dem det. Precis om när två småbarn bråkar, man säger åt dem att va tysta och gå in i varsitt rum så slutar dem. Men jag förstår inte varför man ska behöva säga det till två vuxna personer? Dem ska väll ändå förstå själva att om båda slutar och inte bryr sig mer, skiter i om man har rätt eller fel så löser sig det oftast...  
Och jag är så trött på sånt!
Jag vet att det är inte bara jag som tycker så här! Och det är inte kul att känna så, vuxna som inte beter sig som vuxna...

just sayn

Stop like my photos and satuses on Facebook, whit out saying a word to me we you se me! Talk to me in reality instead!

Bra musik!

Florence + The Machine – Only If For A Night
Florence + The Machine – Shake It Out
Florence + The Machine – What The Water Gave Me
Florence + The Machine – Never Let Me Go
Florence + The Machine – Breaking Down
Florence + The Machine – Lover To Lover
Florence + The Machine – No Light, No Light
Florence + The Machine – Seven Devils
Florence + The Machine – Heartlines
Florence + The Machine – Spectrum
Florence + The Machine – All This And Heaven Too
Florence + The Machine – Leave My Body
Florence + The Machine – Remain Nameless
Florence + The Machine – Strangeness And Charm
Florence + The Machine – Bedroom Hymns
Florence + The Machine – What The Water Gave Me - Demo 



Varför?

En sak som jag blir irriterad över...
Är när t.ex: 
Person1 säger något till Person2. Person2 fattar inte vad Person1 menar. Person1 tror att Person2 ska fatta, därför blir Person1 irriterad/sur på Person2 som inte fattar. Så istället för att Person1 ska förklara för Person2 så blir Person1 bara irriterad och säger, t.ex:
 
" Men fattar du inte?! , Du är ju trög om du inte fattar?! , Lyssnade du på vad jag nyss sa eller?! , Varför kan du inte bara fatta?! "
 

Man ska inte alltid ta något man förklarar för någon annan som en självlarhet att dem ska förstå vad du menar. Om någon inte fattar, oavsätt hur korkat det än värkar att förklara, för att DU tyckte det var självklart, förklara i alla fall! För om du inte gör det, så kan ju antingen personen inte bry sig alls och skita i vad du säger, eller så hamnar du i den situationen själv, med samma person och blir värre drabbad... Så kallad hämnd. Så snälla, alla ni som tar vissa saker som en självklarhet, räkna inte alltid att den/dem andra fattar vad du menar!